fredag 30 januari 2009

Gömdagate, sakfrågorna enligt mig.

Jag snor Unni Drougges "gömdagate" eftersom det är en träffande beskrivning av soppan som helhet. Nu till sakfrågorna.

1. Liza Marklund har visat sig tillsammans med en livs levande, peruk- och solglasögonbärande, romanfigur i olika media och sagt upprepade gånger att det som står i boken Gömda är sant. Detta är ett problem för mig eftersom boken naturligtvis har sålt bättre i och med argumentet om sanningshalten. Monica Antonsson har visat med all önskvärd tydlighet i sin bok, Mia Sanningen om Gömda, att väldigt lite av det som står i Marklunds bok överrensstämmer med verkligheten.

2. Liza Marklund har haft ett politiskt projekt och drivit frågan om våldsamma mäns våld mot kvinnor och hennes bok Gömda har använts som slagträ i politiska debatter och därmed också påverkat politiska beslut. Den har, fram tills nu, ansetts vara en fackbok på våra bibliotek landet runt. Frågan som återstår är om politiker, landstingsanställda och socialarbetare med mera har fattat beslut i sina yrkesutövningar med Gömda som underlag?

3. Personer som blivit direkt berörda av det som står i Gömda då de förstått att de själva är med i boken har blivit kränkta. Mycket grovt kränkta i vissa fall. Jag tänker då främst på Osama Awad (mannen med de svarta ögonen) som själv gått ut och varit med i bland annat Debatt i SVT för att, äntligen efter 13 år(!), få ge sin syn på saken.

4. Gammelmedia behöver tvätta sin smutsiga byk (som jag tror M. Antonsson har uttryckt det). De fortsätter tjata om huruvida man ska etikettera boken Gömda si eller så, med hjälp av piratförlag, diverse krönikörer i expressen, betalda mediakonsulenter osv. "Vi har minsann sett boken som en dokumentär roman hela tiden och det står det också i boken, bla bla bla." Hur fan ska jag som vanlig konsument ställa mig till det när det står "En sann historia" på framsidan samtidigt som Liza tillsammans med "Mia" framträder i tv och säger gång på gång att; "aaaallt som står i gömda är sanning, jag har inte skarvat nåååånting".
Nu har visserligen Liza backat ett halvt steg och sagt att hon är uppriktigt ledsen om det är någon som uppfattat boken som något annat än en dokumentär roman. Det räcker dock inte tycker jag.

5. Elisabeth Hermon, hennes stiftelse trossen och hur den blev kapad vid knälederna av Liza Marklund och hennes journalistiska avslöjande i expressen 1992 är en alltigenom bedrövlig och ledsam historia. Läs om den här. Förhoppningsvis kommer gammelmedia aldrig igen kunna tiga ihjäl något dylikt tack vare att vi har en stark bloggkultur och en mångfald av nyhetssajter numera. Men jag hoppas ändå att Elisabeth kommer få ordentlig upprättelse en dag.

Har jag glömt någon viktig aspekt? Påtala gärna det i såna fall.

Mvh

Därför har jag börjat blogga

Jag känner att jag behöver uttrycka mig offentligt och få göra min röst hörd. Den här känslan har framkommit alltmedan jag följt "gömdagate" och hur jäkla illa hela den här soppan har skötts av våra traditionella media. Gammelmedia, jag fnyser av förakt över hur ni, framförallt expressen, aftonbladet och DN, sköter ert journalistiska uppdrag. Hur tänker chefredaktör och ansvarig utgivare på expressen när de låter Liza Marklund fortsätta skriva skit i tidningen? LM:s förtroende som journalist, författare och politisk-agenda-skapare är kört i botten. I alla fall här framför min skärm och mitt tangentbord. Den människan har, enligt min mening, missbrukat sin makt genom sitt journalistiska uppdrag och skadat individer genom sina lögner i krönikor, tv-soffor och böckerna gömda, asyl och paradiset.

För er som funderar över om jag har alla hästar hemma i stallet så kan ni kolla in den här sidan:
http://lizamarklund.info/Huvudsida

Här är den artikel som fick mig att engagera mig aktivt och starta den här bloggen:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/15/sa-odelade-marklunds-artiklar-mitt-liv

Mikael, den kvarlämnade sonen berättar om sin syn på gömda och Liza Marklund bl a:
www.youtube.com/watch?v=LjYmqHyPyGc

Så, jag börjar med det. Känns skönt att agera aktivt och skriva av sig. Jag vill tillägga också att jag inte läst några av de inblandade böckerna. Allt jag vet om "gömdagate" har jag förvärvat genom tidningsartiklar, bloggar, tv och klipp på youtube. Samt i samtal med min fästmö som läst Gömda, Asyl och Mia Sanningen om Gömda.

Mvh

Testar

Så.