torsdag 26 februari 2009

Snålblåsten kring media-eliten tilltar

Newsmill är med på banan igen! De senaste dagarna har det publicerats artiklar av monica antonsson, tonchi percan, ann helena rudberg, andreas landgren och catrin fahlgren som alla kastar nytt ljus på den smuts och de lögner som ännu ligger begravda på Liza Marklunds vind, på aftonbladets redaktion och på piratförlagets förbannade rövarskuta.
Jag blir arg om jag tänker för mycket på hur aftonbladet agerat i samarbete med marklund och piratförlagare, de försöker pissa på mig och alla sina läsare med sin journalistiska smörja. Att avslöja lögnare och bedragare eller människor som blivit rika på bekostnad av bland annat barns lidande(!) är inget som aftonbladet överhuvudtaget är intresserat av att skriva om. Det enda som gäller är försäljning av lösnummer och sensationsjournalistik är biljetten till paradiset. Att nertrampade, förtalade och smutskastade människor får lida på grund av att de fortsätter sprida bedragarnas lögner rör dem inte i ryggen.

Här är ett över 25 år gammalt citat från Nils Bejerot som jag tycker stämmer väl in på vår kära kvällspress än idag:
"Så arbetar kvällspressen, i den kulturella skymningen,
under kommersialismens kalla stjärnor: lösnummerjagan-
de, hysterisk fläsindignation i trästilar på löpsedlarna och
förnumstig "kritik" sida upp och sida ned, dag in och dag ut,
år efter år. När det slutligen bara blir ett fjun kvar av en fet
anka så nonchalerar man domen från landets högsta juridiska
ämbete, låtsas som om ingenting hänt och fortsätter att
tratta i sin vilseförda läsekrets ny undermålig soppa i nya
eleganta förpackningar.
Det finns många slags prostitution. Kommersialiserade
känslobudskap som man inte själv tror på är en form av
mänsklig förnedring för både säljare och köpare. Lösnummer
med trixade ordorgasmer innebär som annan prostitution
också ett djupt förakt för köparna."

Detta från sida 43-44 i Bejerots "Vardagsbilder" som finns att läsa på pdf på www.nilsbejerot.se
Det finns mycket från vardagsbilderna som känns högaktuella än idag, rekommenderas varmt.

Vi människor som skriver på bloggar och engagerar oss är starka tillsammans och även om vi långt ifrån är någon homogen "mobb" som guillou vill få oss till så är uppenbarligen gömdagate en sak som berört oerhört många. Det glädjer mig något alldeles extra att det finns så många personer i Sverige som inte köper gammelmedias göranden och låtanden, "under kommersialismens kalla stjärna."

torsdag 19 februari 2009

Avskedsmail till piraterna

Har suttit och surfat runt lite på er hemsida idag på förmiddagen och jag måste säga att jag blev minst sagt förvånad över vad Skarp skriver om Liza och Gömda. Den här delen av en mening känns som något av det mest absurda jag nånsin läst:

"Liza Marklund ... skruvade på så sätt upp verkligheten till fiktion med Mias berättelse som ramhandling"

Det där låter som nånting som George Lucas skulle kunnat ägna sig åt då han gjorde de första Star Wars filmerna. Om vi tänker oss att han har Nasas astronautprogram som grundstory men så skruvar han upp verkligheten till fiktion och hittar på allt det där om Jedi krigare, det onda imperiet och den magiska kraften "The Force". Är det ungefär så här fru Skarp menar att det gått till i Lizas författande av gömda och asyl?

För övrigt tycker jag att det är fegt av Piratförlaget att så ihärdigt tjata om att grundproblemet är genrebestämningen på böckerna gömda och asyl. Monsieur Guillou´s medverkan i debatten med sina krönikor i aftonbladet är löjeväckande, för mig känns hans agerande som en klassisk devis; det man inte förstår sig på det fruktar man. I det här fallet dator och internet. Jag undrar om ni förstår exakt hur mycket ni skjuter er själva i fötterna genom ert agerande? Att låta er Top Dog Janne styra över en debatt där han inte ens läst någon av de inblandade böckerna är naturligtvis huvudlöst.
Grundproblematiken lyder enligt följande:

1. Boken gömda har sålts med ett löfte om sanning. Både Liza och Mia har synts otaliga gånger i olika media där de påstått att allt som står i boken är sant. Undertexten "En sann historia" kan egentligen bara betyda en sak för den vanliga bok-konsumenten i vårt avlånga land. PF:s dribblande så här i efterdyningarna till Antonssons avslöjande visar med all önskvärd tydlighet att ni helst av allt önskar att människor i Sverige inte var så jävla frågvisa. Eller åtminstone att de inte var så förbannat duktiga på informationsutbyte sinsemellan.

2. De människor som offrats för Lizas och Mias bokförsäljningshunger är verkliga och inte påhitt, till skillnad från så mycket annat som står i Gömda och Asyl. Kan ni på Piratförlaget verkligen sova gott om nätterna om ni försöker förstå Osamas, Michael Hjortsbergs och inte minst Elisabeth Hermons människoöden? Eller dövar bokförsäljningspengarna tillräckligt där de prasslar i stoppningen till kudden?

3. Lizas politiska projekt har PF egentligen inte så mycket att göra med men eftersom ni i övrigt försvarar hennes klena författarskap så spiller det över även på er. Om man betänker att LM säger sig ha haft som målsättning att påverka lagstiftning och beslutsfattande samhällsbärande organ och att hon gjort det med en historia som i grunden är påhitt, då är det minst sagt illa. Detta hade mäster Guillou med STOR sannolikhet hackat sönder och samman om det gällt en författare som han inte var kompis eller kompanjon med.

4. Eftersom det numera är bevisat att Gömda innehåller en mycket låg sanningshalt så vill jag fråga, vad återstår av boken nu? Ren och skär rasism vill jag hävda. Är det något som Piratförlaget vill stå för?

Själv har jag samtliga Hamilton, Arn och diverse andra alster av Guillou i min bokhylla här hemma. Arton böcker allt som allt. Leif GW:s polisromaner har jag också samtliga. Det är med vemod jag har följt den här debatten och som jag nu tar farväl av mina tidigare författar-idoler. Till Piratförlaget fastklamrade vid sin nuvarande hållning vill jag säga, adjö. Jag lägger inte en spänn till på någon bok från er.

Daniel Nilsson Västerås

onsdag 18 februari 2009

När rasar korthuset?

Har som vanligt den senaste tiden följt diverse bloggar (monica antonssons, ramona franssons, ann-helena rudbergs, ingrid carlqvists och unni drougges m.fl.) och det stimulerar min hjärna nåt alldeles extra. Känns det som. :)
En fråga som kommit upp är huruvida gammelmedia kommer lyckas vidhålla sin linje eller om det kommer rasa ihop för dem, tillsammans med Piratförlaget förstås. Som jag ser det gräver de sin egen grav när de låter kår-anda, ekonomiska vinstintressen framför allt annat och osunda makthierarkier sätta agendan för deras journalistik. Problemet i just det här fallet är ju att det är media själv som sätter agendan. Så fort något politiskt-, samhällsbärande- eller företagsorgan trillar dit på ovan nämnda misstag är det just media som är där och fäller dem. Nu är det alltså media självt som beter sig osunt. Kommer det att hålla? Tror de för mycket på sitt lim som håller samman spader dam och klöver kung eller är blåsten för stark trots karlssons klister?
Min förhoppning är att hela skiten kommer blåsa åt fanders precis som det gör för tre små grisar, när de försöker gömma sig i ett hus byggt av halm eller trä, då vargen kommer och blåser. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin verkade i alla fall känna av lite av blåsten i Debatt igår. Han hade märkligt svårt för att ens förstå en av Josefssons frågor. Kolla in de första tio minuterna av Debatt på svtplay.se så får ni se. Journalistik ska naturligtvis byggas utifrån grundlig research, faktasamling och kritisk källgranskning. Ett hus byggt av tegel på stadig stomme som ingen kan blåsa bort hur mycket luft som än fylls i vargens lungor. Det borde vilken fritt tänkande människa som helst förstå och jag hoppas att tillräckligt många i "du gamla du fria" inser det.

söndag 15 februari 2009

Orättvisa i mediautrymmet gällande gömdagate

Det som engagerar mig och gör mig upprörd är orättvisan och den enormt, på ena sidan, överbelastade "moder justitia-vågen". Här kämpar nedtrampade och tilltufsade människor mot Sveriges mediamakt-elit med hjälp av en strävsam journalist som skrivit en bok och har en blogg. Den "andra sidan" har två av Sveriges största författare och journalister, tv-kanal och Sveriges två största tidningar med sig. Där Marklund och Guillou kan skriva krönikor och tala i egen sak eftersom det gynnar deras ekonomiska intressen. Där journalistpolare kan ta en tur ner till marbella och göra en fullständigt osaklig och dåligt genomförd intervju som sänds i morgon-tv. Där tidningsmakthavarna och de som äger dem gör sitt bästa för att förvränga, dölja och förflytta fokus.
Alltmedan de som farit verkligt illa och blivit förtalade i närmare ett och ett halv decennium fortsätter att utsättas för lögnerna och förtalet. På löpsedlar och bästa tidningsplats.
Om jag på något, om än minsta lilla, sätt kan bidra till att Osama med familj, Michael eller Elisabeth Hermons människoöden når fler personer så kommer jag göra det. Jag utmanar dig Jan Guillou. Med min nätaktivism och med min medverkan i bloggväldet.

För övrigt vill jag också påtala att newsmill är en del av Bonnier-konglomeratet, dvs säga inte lika "fritt" som det påstår sig vara. Läs om det här.

Godnatt och må du ha en bra vecka.

Liza Marklund har gjort en bra sak för mig

Om det inte vore för Liza Marklund och hennes författarskap hade jag aldrig tagit steget in i bloggvärlden. Eller så hade det möjligtvis tagit mig längre tid att upptäcka den. Om det inte vore för att många jag känner hade läst hennes böcker så hade jag aldrig blivit uppmärksammad på hennes författarskap. Om det inte vore för att min sambo ibland fördriver tiden på familjeliv hade hon och jag långt senare, eller aldrig, blivit uppmärksammade på Monica Antonssons bok. "Mia - Sanningen om Gömda". Min sambo beställde boken och ändrade uppfattning om Marklunds författarskap, började följa antonssons blogg och jag drogs lite motvilligt med i fascinationen. Jag har intresserat mig för hur media fungerar från och till ända sen jag läste Dan Josefssons bok "Välkommen till dramafabriken, en avslöjande granskning av nyhetsindustrin". Det är en bok som jag varmt rekommenderar för den som är intresserad av att få inblick i hur mediaindustrin i Sverige fungerar. På http://josefsson.net kan du kolla in vad denne kompetente journalist gjort i övrigt.
Hur som haver, om det inte vore för Marklund hade jag alltså inte kommit i kontakt med bloggar som exempelvis:
monicaantonssons blogg
daddys blogg
ann helena rudbergs blogg
ramona franssons blogg

Det här är jag glad för. Men det är också det enda som jag är glad för gällande Liza Marklunds författarskap, politiska projekt och hennes så kallade journalistik. Som min mor brukar säga; det gäller att se det positiva i tillvaron, så jag försöker ta fasta på det. ;)

För övrigt så har jag en ganska skön söndag här hemma då jag spelat lite pro evo på min xbox med min kompis anders, gjort ett grupparbete till plugget och surfat runt och lämnat lite elektroniska spår på de bloggar jag följer.

Fridens!
/Danne

fredag 30 januari 2009

Gömdagate, sakfrågorna enligt mig.

Jag snor Unni Drougges "gömdagate" eftersom det är en träffande beskrivning av soppan som helhet. Nu till sakfrågorna.

1. Liza Marklund har visat sig tillsammans med en livs levande, peruk- och solglasögonbärande, romanfigur i olika media och sagt upprepade gånger att det som står i boken Gömda är sant. Detta är ett problem för mig eftersom boken naturligtvis har sålt bättre i och med argumentet om sanningshalten. Monica Antonsson har visat med all önskvärd tydlighet i sin bok, Mia Sanningen om Gömda, att väldigt lite av det som står i Marklunds bok överrensstämmer med verkligheten.

2. Liza Marklund har haft ett politiskt projekt och drivit frågan om våldsamma mäns våld mot kvinnor och hennes bok Gömda har använts som slagträ i politiska debatter och därmed också påverkat politiska beslut. Den har, fram tills nu, ansetts vara en fackbok på våra bibliotek landet runt. Frågan som återstår är om politiker, landstingsanställda och socialarbetare med mera har fattat beslut i sina yrkesutövningar med Gömda som underlag?

3. Personer som blivit direkt berörda av det som står i Gömda då de förstått att de själva är med i boken har blivit kränkta. Mycket grovt kränkta i vissa fall. Jag tänker då främst på Osama Awad (mannen med de svarta ögonen) som själv gått ut och varit med i bland annat Debatt i SVT för att, äntligen efter 13 år(!), få ge sin syn på saken.

4. Gammelmedia behöver tvätta sin smutsiga byk (som jag tror M. Antonsson har uttryckt det). De fortsätter tjata om huruvida man ska etikettera boken Gömda si eller så, med hjälp av piratförlag, diverse krönikörer i expressen, betalda mediakonsulenter osv. "Vi har minsann sett boken som en dokumentär roman hela tiden och det står det också i boken, bla bla bla." Hur fan ska jag som vanlig konsument ställa mig till det när det står "En sann historia" på framsidan samtidigt som Liza tillsammans med "Mia" framträder i tv och säger gång på gång att; "aaaallt som står i gömda är sanning, jag har inte skarvat nåååånting".
Nu har visserligen Liza backat ett halvt steg och sagt att hon är uppriktigt ledsen om det är någon som uppfattat boken som något annat än en dokumentär roman. Det räcker dock inte tycker jag.

5. Elisabeth Hermon, hennes stiftelse trossen och hur den blev kapad vid knälederna av Liza Marklund och hennes journalistiska avslöjande i expressen 1992 är en alltigenom bedrövlig och ledsam historia. Läs om den här. Förhoppningsvis kommer gammelmedia aldrig igen kunna tiga ihjäl något dylikt tack vare att vi har en stark bloggkultur och en mångfald av nyhetssajter numera. Men jag hoppas ändå att Elisabeth kommer få ordentlig upprättelse en dag.

Har jag glömt någon viktig aspekt? Påtala gärna det i såna fall.

Mvh

Därför har jag börjat blogga

Jag känner att jag behöver uttrycka mig offentligt och få göra min röst hörd. Den här känslan har framkommit alltmedan jag följt "gömdagate" och hur jäkla illa hela den här soppan har skötts av våra traditionella media. Gammelmedia, jag fnyser av förakt över hur ni, framförallt expressen, aftonbladet och DN, sköter ert journalistiska uppdrag. Hur tänker chefredaktör och ansvarig utgivare på expressen när de låter Liza Marklund fortsätta skriva skit i tidningen? LM:s förtroende som journalist, författare och politisk-agenda-skapare är kört i botten. I alla fall här framför min skärm och mitt tangentbord. Den människan har, enligt min mening, missbrukat sin makt genom sitt journalistiska uppdrag och skadat individer genom sina lögner i krönikor, tv-soffor och böckerna gömda, asyl och paradiset.

För er som funderar över om jag har alla hästar hemma i stallet så kan ni kolla in den här sidan:
http://lizamarklund.info/Huvudsida

Här är den artikel som fick mig att engagera mig aktivt och starta den här bloggen:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/15/sa-odelade-marklunds-artiklar-mitt-liv

Mikael, den kvarlämnade sonen berättar om sin syn på gömda och Liza Marklund bl a:
www.youtube.com/watch?v=LjYmqHyPyGc

Så, jag börjar med det. Känns skönt att agera aktivt och skriva av sig. Jag vill tillägga också att jag inte läst några av de inblandade böckerna. Allt jag vet om "gömdagate" har jag förvärvat genom tidningsartiklar, bloggar, tv och klipp på youtube. Samt i samtal med min fästmö som läst Gömda, Asyl och Mia Sanningen om Gömda.

Mvh